2008-04-14 RIP Sigge
Idag är det ett år sedan min älskade Sigge dog. Fy så jag saknar honom. Det är hemskt verkligen. Okej det är en katt men han var verkligen speciell för mig. Han var min och han var den där lilla solstrålen i mitt liv. Jag kunde inte fatta att han var död och inte skulle få känna hans närhet mer när han dog. Inte få se den där lilla söta kissen som alltid tröstade en när man var ledsen. Jag vet att alla dör ju någon gång men han var bara 2 år och skulle inte dö än. Men det mest hemska är att han blev påkörd och alltså är det någon som är skyldig till hans död.
Jag saknar honom enormt mycket, jag gråter och tänker på honom nästan varje dag. Jag försöker tänka att han har det bättre nu och visst det hjälper men ändå saknar jag honom. För även om han har det bättre nu så är han inte hos mig. Visst med tiden så kommer det väl antagligen bli bättre, men just nu så känns det som det bara blir värre för varje dag, min saknad växer och blir sötrre och större, Jag har drömmt fler gånger att han kommer tillbaka, att han inte är död men alltid slutar det med att han dör på något sätt. Ändå älskar jag när jag drömmer om honom, då får jag röra hans päls igen, liksom känna den mellan fingrarna ochabra krama om honom. Att han skulle dö var en mardörm jag hade som jag aldrig ville skulel bli sann.
Dagen för ett år sedan kommer jag ihåg så väl. Allt från när jag gick hem från skolan och kom in innanför dörren och möttes av den syn att Sigge låg på min mammas säng död. Han var så fin, han låg där stilla och det såg ut som han sov. Han hade inga yttre skader utan bara inre. Efter han blivit påkörd hade han släpat sig hem till mig men bara hunnit till brevlådan innan han tog sitt sista andetag. Alla känslor jag kände då minns jag jätte tydligt. Det är ett sådant ögonblick jag alltid kommer minnas.
Sigge var världens finaste katt. Han var min lilla vove. Jag dresserade honom^^ Jag lärde honom flera konster och han var så duktig. Jag stylade olika frisyrer på honom och han var så snäll. det var så himla gulligt för på våran gata fanns det fler andra katter och de har aldrig varit samms med andra katter innen. Men sedan när sigge kom så blev han vän med dom. Det var så gulligt när han och en annan katt lekte tillsammans, gick tillsammans bredvid varandra. Asså ja de umgicks med varandra som värsta bästa polarna. Han vär välrdens underbaraste och snällaste kisse. Det jag lever på nu är mina fina minnen från honom.
Det här är verkligen tufft för mig och jag tror det är fler som upplevt den där saknaden och mardörmmen att missta någon som man verkligen tycker om.
Jag saknar honom enormt mycket, jag gråter och tänker på honom nästan varje dag. Jag försöker tänka att han har det bättre nu och visst det hjälper men ändå saknar jag honom. För även om han har det bättre nu så är han inte hos mig. Visst med tiden så kommer det väl antagligen bli bättre, men just nu så känns det som det bara blir värre för varje dag, min saknad växer och blir sötrre och större, Jag har drömmt fler gånger att han kommer tillbaka, att han inte är död men alltid slutar det med att han dör på något sätt. Ändå älskar jag när jag drömmer om honom, då får jag röra hans päls igen, liksom känna den mellan fingrarna ochabra krama om honom. Att han skulle dö var en mardörm jag hade som jag aldrig ville skulel bli sann.
Dagen för ett år sedan kommer jag ihåg så väl. Allt från när jag gick hem från skolan och kom in innanför dörren och möttes av den syn att Sigge låg på min mammas säng död. Han var så fin, han låg där stilla och det såg ut som han sov. Han hade inga yttre skader utan bara inre. Efter han blivit påkörd hade han släpat sig hem till mig men bara hunnit till brevlådan innan han tog sitt sista andetag. Alla känslor jag kände då minns jag jätte tydligt. Det är ett sådant ögonblick jag alltid kommer minnas.
Sigge var världens finaste katt. Han var min lilla vove. Jag dresserade honom^^ Jag lärde honom flera konster och han var så duktig. Jag stylade olika frisyrer på honom och han var så snäll. det var så himla gulligt för på våran gata fanns det fler andra katter och de har aldrig varit samms med andra katter innen. Men sedan när sigge kom så blev han vän med dom. Det var så gulligt när han och en annan katt lekte tillsammans, gick tillsammans bredvid varandra. Asså ja de umgicks med varandra som värsta bästa polarna. Han vär välrdens underbaraste och snällaste kisse. Det jag lever på nu är mina fina minnen från honom.
Det här är verkligen tufft för mig och jag tror det är fler som upplevt den där saknaden och mardörmmen att missta någon som man verkligen tycker om.
Kommentarer
Trackback
